Ett år och en månad

Nu har det gått betryggande lång tid sedan jag fick dra nödbromsen. Det finns fortfarande risker och fällor men det görs bra saker för att min och mina kollegors arbetssituation ska bli bättre.

Jag har hittat en form av balans och ett sundare förhållningssätt.  Min chef har varit klok hela vägen, men också utvecklats på ett väldigt sympatiskt sätt i takt med min och min kollegas strävan. Vår ledningsgrupp är fulltalig och det gör stor skillnad, särskilt nu när förändringstakten är hög.

I höst har så många väntade förändringar införts och vi har gjort det bra. Trots att det var en ketchup effekt så att mycket skulle ändras samtidigt. Alla medarbetare har inte förstått vidden, men det behöver de inte - bara de tar sig an och jobbar i det nya på det sätt som är avsett. Men aldrig förr har vi chefer haft så liten möjlighet att faktiskt se om de gör det, eller om de gör på något helt annat sätt. 

Nåväl, just nu mår jag bra, jag håller balansen på den slaka linan och hoppas att det inte är den veckan jag har framför mig nästa storm ska komma. 

Det går bra nu

Chefsgruppen är intakt och just nu har vi en lugn period. Vi har, med mig i fronten genomfört en serie större förändringar som nu flyter. Det är inte helt smidigt men den värsta oron och mängden frågor har minskat. 

Nu får vi ladda om och fokusera på att inspirera, följa upp och korrigera. Samtidigt planerar vi för julledigheter och utvecklingssamtal. Och så ska vi rekrytera.

Det pågår också förberedelser för en stor förändring som kommer berörs oss chefer mest. Jag skulle hellre sett att den förändringen inte blev av, utifrån mitt liv och min hälsa, jag är inte säker på att jag orkar - men även jag ser potentiella vinster och fördelar med förändringen. Det kan alltså bli bättre om vi orkar. Så jag ser tiden an och förlitar mig på att det är min chefs jobb att leda oss och brottad med det här huret - inte ensam, självklart vill och kommer vi bidra men hon har den här bollen, vi har våra bollar som är många både stora och små.

Tiden går

Det är så lätt att tänka att Nu är allt bra igen!

Särskilt när jag efter sommar och semester hunnit återhämta mig. Nu är också verksamheten inne i en period med relativt lugn och det rullar på. Men det är bara till synes lugnt, för vi jobbar ju intensivt med att planera för och förbereda medarbetarna för de stora förändringarna som ska införas i höst. Vi jobbar med arbetsmiljöfrågor, individuella uppföljningar,  rehab och vardagligt strul också. Vi jobbar i både stora och små forum med beteende förändringar och till viss del sorgbearbetning eftersom medarbetarnas jobb, ja rent av yrken är inne i en förändring. Samtidigt som det råder stor politisk osäkerhet som i hög grad påverkar varje medarbetare enskilt likväl som myndigheten i sin helhet och inte minst varje arbetssökande och alla samverkande parter.

Arbetsdagarna har blivit långa sedan semestern, så nu två veckor in på höstterminen börjar bufferten vara förbrukad och hjärntröttheten ökar.

Igår lyckades jag ta tillbaka 1,5 timmar liv, medan jag förra veckan gav drygt 10 timmar utöver heltid. Idag klippte jag abrupt kl 17, gav således bara en halvtimme för mycket. Men inte utan dåligt samvete för att jag inte hunnit kolla mailen på hela eftermiddagen. 

Jag skojade med en person förra veckan om att jag har ungefär 3 meter minne, men det var en sann beskrivning då. Om jag reste mig för att gå och hämta/göra något tappade jag minnet av vad jag skulle hämta/göra inom 3 m från utgångspunkten.

Nu behöver jag vara varsam.

Det svänger

Fortfarande jätte mycket på jobbet men nu är de sista av de nyanställa på plats och kommer berika oss. Mina två huvud insatser i rekryteringen slutför jag nästa vecka med avstämningar med de jag tagit emot i min sektion. Rekrytering och introduktion check, därefter kommer det vara vecko dialoger med dem för vi ska kan turas om - men det är något som ger energi. 

Vi har fått en ny kollega i veckan också vilket kommer ge viss omfördelning, chefen berättade också att man nu i myndigheten på riktigt ser över sektionscheferna arbetssituation. 

Plus att det är sommar på gång och pandemin dämpas både av vaccinationer och naturligt likt förra sommaren.

Har sovit dåligt två nätter och jobbat långa dagar på kontoret delvis för att komma ikapp för att jag varit ledig.Men nu vänder det! Det blir nog bättre nu.

Sömnlös

Uttrycket "vi går på knäna" känns som minnet av att det stormade en helg i höstas. Nu vore det mer träffande att säga "vi stapplar oss fram på benpiporna".

Ospecificerad ångest är tillbaka, i glimtar än så länge. Hjärtat gör nu åter igen trumvirvlar, än så länge bara några gånger per dag. Zombie läge på den så kallade fritiden,  orkar inte ens prata med en vän eller bry mig om andra.  Idag på kontoret var det sån spinn att jag en stund höll på att tappa greppet om adrenalinet som pumpar när jag försöker hålla hundra bollar i luften och få allt att flyta. Vi har precis tagit emot sex nyanställda att introducera och i det behöver jag vara uppmärksam tillgänglig tålmodig välkomnande trevlig glad och gärna lite peppig.

Allt snurrar bara fortare och fortare,  mer läggs på oss. Nu ska vi få hjälp, vilket är bra,  men det tar också tid och kraft att överlämna till hon som ska hjälpa. 

Jag behöver hålla till på fredag,  sen ska jag vara ledig en vecka. 

Två maxade veckor

Förra veckan 60 timmar och denna vecka 65 och hög andel dubbeljobbande dvs när jag gör två saker parallellt. Jag mår okej och det känns givande men jag vet att jag tar ut för mycket av mig själv. Det är i det stora hela mer engagerande arbetsuppgifter vilket är farligt i sig när man är som jag. 

Men denna vecka blir lugnare, det känns som att fler och fler bitar kommer på plats och att det på riktigt kommer bli lugnare snart. Veckan som kommer är kortvecka för mig och sen är det en vecka till innan jag har en semestervecka. Nu ska vi snart ta emot nya och sen allt eftersom säga hej då till de som avslutar. 

Nu ska jag njuta jlart av denna helg, jag har haft barnbarnen hos mig och igår även brorsdottern så jag har fått tanka mys, kärlek och skratt, näring för själen. Nu ska jag se om jag orkar vara lite kreativ för mig själv en stund för det längtar jag efter.

Vår med ljusning

Ljuset gör livet så mycket lättare och att rekryteringsarbetet blrjar vara klart och vi går in i den nya organisationen på måndag samtidigt som de två första av de rekryterade kommer på plats - gör att det sammantaget känns lättare. 

Jag är väldigt spänd inför de nya som kommer eftersom de är återanställda, vilket betyder att de kan ha en dold förväntan om att saker och ting är sig likt plus att de kommer att få möta mycket såna förväntningar från andra. Så långt jag kunnat har jag förberett inför deras start och imorgon behöver jag ser över det så jag känner mig redo innan jag kör till Arvidsjaur så jag är på plats på måndag morgon. 

Fast det är lördag idag är huvudet på jobbet hela tiden så snart jag inte aktivt gör något annat,  det stör mig men jag kan bara acceptera det och inte göra något av det så släpper det nog,  brukar hinna landa lagom till söndag.  Redan jobbat 57 timmar denna vecka effektiv tid,  två av dagarna han jag inte ta någon paus vid lunch alls. Det måste bli ordning på detta nu och det tror jag att det blir, det brukar lugna sig mitt i sommaren några veckor utöver när jag har semester.